Acceptans har varit mitt ledord för 2021


Tänkte denna kväll återuppta en gammal nyårstradition som jag haft under många års tid, även då mitt bloggande minskade för övrigt. Att reflektera över det gångna året, det bra, det dåliga och allt fint jag fått vara med om gör mig oerhört tacksam över att jag fått vara med ett år till, vilket inte varit alla förunnat.

Att få utvecklas varje dag till en bättre människa både för mig själv och min omgivning.


Det är en underdrift att säga att 2021 har varit ett sjukdomens år för mig. Jag avslutade 2020 och började 2021 med svår sjukhusvårdad covid-19 med syrgas då jag även fick lunginflammation och astma som resulterade i en lång rehabilitering med nästan 8 månaders sjukskrivning av varierande grad från heltid med långsam upptrappning tillbaka till mitt fantastiska jobb. Det ironiska är att jag nu även avslutar detta år med sjukdom, då jag fått akut bronkit som behöver läka ut. Kroppen har sagt ifrån på flera sätt. Har inte orkat promenera eller träna som vanligt, så ryggen har varit besvärlig och en liten viktuppgång oundviklig. Yogan har dock varit en skön stillsam återgång till normalläge i kombination med andningsövningar och sjukgymnastik för att få igång kroppen efter sjukhusvården.

För mig som vanligtvis är en energisk person med många järn i elden och lätt bli rastlös har en stor del av detta år varit ett utmaningens år. Ett år av acceptans över tingens varande, av att hälsa inte går att forcera. Att kroppen och själen måste läka i sin egen takt, annars tar det ännu längre tid. Inte förrän mot hösten kände jag igen mig själv men hade också hittat nya sidor av mig själv som faktiskt bara är av godo.

När jag ikväll sitter och summerar och tänker att jag inte gjort så mycket detta år så är det faktiskt inte sant. När pandemirestriktionerna släppte under våren bokade jag både en resa till mina kära i Skåne och Spanien. Så underbart det var att få krama om mina älskade tvillingar igen. De utvecklas så fantastiskt hela tiden och det är en njutning att få följa dem, så under året har det blivit några turer dit.


Det blev en vacker Skånevår och sommar när pojkarna fyllde 4 år.

Vi gjorde utflykter och bara var.

Ibland var farmor inte lika pigg som hon brukar och behövde vila, men då fick det vara så.


Åkte till Spanien med min älskade lillasyster och det var en lisa för oss båda, som under våren gått och fortfarande går igenom kriser, jag genom min långa sjukdomsperiod och hon genom en hastigt påkommen separation efter ett långt äktenskap.

Av förklarliga skäl har vi under vår uppväxt inte umgåtts så mycket då hon är sju år yngre, jag flyttade hemifrån tidigt och våra livsfaser sällan synkroniserat.

Det var fint att "lära känna" varandra på ett djupare plan och se sidor som vi inte kände till hos varandra.

Att dela sorgen, glädjen, skratta och gråta tillsammans och återigen acceptera tingens varande.

Vi älskar båda Almuñecar och det var härligt att träffa vår gemensamme bror och hans familj, min käre far och mina andra släktingar efter en lång tid av frånvaro.


På sensommaren följde hon med mig till Skåne när jag gick ordentligt utanför min bekvämlighetszon då jag sett en lägenhet i Landskrona som jag ville flytta till, sökte några jobb i Lund och åkte dit för en lägenhetsvisning och jobbintervjuer. Vi gjorde samtidigt Lund, hälsade på mina älsklingar och bilade hem längs Österlen. Efter många timmars bollande med både systeryster och min älskade son kom jag ändå fram till att det i nuläget skulle vara ett alltför stort steg för mig att ta mitt pick och pack och flytta över 60 mil fast jag både skulle ha fått lägenhet och jobb. Kände mig ändå modig och nöjd. Det var helt enkelt inte dags nu och är det meningen någon gång så blir det så. Acceptans.


Året har också bestått av många jämna födelsedagar. Min egen 60-årsdag i mars som jag skulle fira med min syster och några vänner på Hotell Havsbaden, dit alla mina tre barn kommit för att överraska. Och en underbar överraskning blev det sannerligen. Så blåst jag kände mig och så lycklig! Kunde inte ha fått en bättre dag med dem jag älskar allra mest med mig. Det blev spa, god middag, övernattning och skön samvaro.


I juni fyllde älskade svärsonen 40 år.

I juli fyllde älskade yngste svärdottern 30.

I september fyllde min älskade äldste son 35 år.

I november fyllde min älskade dotter 40 år.

I november fyllde kära mamsen 85 år.

I december fyllde min älskade yngte son 30.

Så mycket kärlek. Så mycket att fira. Att vi fått vara med ett år till och har många till att se fram emot.

Känner en enorm tacksamhet och glädje!


Slutligen har jag också gjort två stora utmaningar under hösten genom att först delta i en 6-dagarsutmaning med Per Hed (Hed Coaching) om att Gå sin egen väg och lära sig leva passionerat. Jag har blivit mer medveten om mina egna tankar och kognitiva förvrängningar som hindrar mig i min utveckling och mina mål och har identifierat mina egna självsabotörer. Att tillsammans med många andra likasinnade få mötas på teams kväll efter kväll och få uppgifter med deadline att göra mellan tillfällena för att sedan diskutera, dela med andra och få insikter av gav bara mersmak.

Är en god bit på väg och kan varmt rekommendera Per som på ett engagerande och pedagogiskt sätt gav mig verktyg och ledde mig genom utmaningen.


Det ena ledde till det andra och jag fick strax efter det ett stort privilegium att få en 8-veckors NLP-coachning av Henrik Schalén som lyssnade och utmanade både mina känslor och mitt intellekt på ett konstruktivt sätt. Han är en fantastisk, lyhörd coach som fick mig att se situationer vi diskuterade ur olika perspektiv och ändra många både nedärvda och självförskaffade mönster. Har fyllt i SA-scale och identifierat områden i mitt liv som behöver förändringar där jag med hjälp av hans trygga guidning hittat rätt och ökat mitt egenvärde.


Både Per och Henrik har varit ovärderliga för min personliga utveckling under året och jag ser med stor tillförsikt och nyfikenhet an 2022.


Den största lyckan nästa år som jag hittills har vetskap om är att jag ska bli farmor i april till en lite kille till i vår redan bullriga, knasiga, kärleksfulla, redan testosteronstinna familj då min älskade yngste son och hans fina fästmö ska bli föräldrar till mitt sjätte så innerligt välkomna barnbarn.


Har sagt det förr och säger det igen, men ur kriser föds utveckling,

ur mörker strålar alltid ljus.

Min tilltro är att allt är som det ska vara och blir som det är menat.

Önskar Er alla ett Gott Nytt År fyllt av ljus och kärlek, hopp och frid.
Var rädda om varandra, le mycket och gör alltid så gott Ni kan.

All kärlek,

Pia