Nyårsreflektioner..


Sedan ganska många år tillbaka har jag tagit för vana att det sista dygnet på året, innan det nya tar sin början, reflektera över vad som hänt under året jag lämnar bakom mig. Det är säkert många med mig som gör detsamma och jag tycker att det är ett bra sätt att bli uppmärksam på min egen personliga utveckling, beteenden jag kanske fastnat i eller som jag lyckats förändra.

En del har jag skrivit om här, men eftersom jag också haft långa uppehåll mellan inläggen har jag heller inte skrivit om allt. Inte för att det varit oväsentligt, utan helt enkelt för att det varit för långt mellan gångerna.

Under vårvintern beslutade min ex-särbo att han ville ha en annan sorts relation än den vi hade, så han avslutade den och träffade snabbt en annan kvinna. Trots att vi haft en komplicerad relation de senaste åren med ömsom varm kärlek och ömsom avståndstagande mellan oss blev det ett hårt slag för mig eftersom vi ändå haft varandra i nästan 16 år och det alltid funnits ett osynligt band oss emellan. Att från nästan daglig kontakt där han varit min bästa vän och kärlek, den jag anförtrott mycket, pratat om vardagen och livet med till att inte ha någon kontakt alls blev en stor sorg för mig. Jag tänker fortfarande ofta på honom, i perioder dagligen, men jag vet att nu är allt som det ska vara och jag hoppas att han har det bra. Nu kan vi prata, om än ytterst sällan, och jag är tacksam för det.

I mars blev jag efter 30 års fast anställning i Stockhoms läns landsting tillsammans med andra som likaledes varit anställda lika länge, uppvaktad på min arbetsplats av sjukhusdirektören och sedan bjuden på traditionsenlig middag i Blå hallen i Stockholms stadshus med allt var det innebar av en fantastisk middag och underhållning. Bjöd med mig min dotter och vi hade en minnesvärd kväll i likhet med Nobelfesten.

Jag har varit i Skåne ett flertal gånger, en tur till min kära vän Maria i Falun och givetvis i Spanien hos mina nära och kära där, men det största upplevelsen i år stod min älskade äldste son och hans kära hustru för när jag förärades den aktningsvärda titeln farmor. Två ljuvliga små killar blev ett underbart tillskott till min egen bullriga, knasiga, kärleksfulla familj och alla avgudar dem. Den lycka de ger mig går nästan inte att beskriva i ord.

Bytte den 1 september också jobb, från tre år som medicinsk sekreterare på röntgen hemma på sjukhuset i Norrtälje till vårdadministratör inom Högspecialiserad smärtvård på Karolinska sjukhuset och jag har inte ångrat det en sekund. Helt plötsligt föll pusselbitar på plats och jag är tillbaka till IT inom vården och andra ansvarsfulla arbetsuppgifter som jag ännu håller på att styra upp och organisera.

Hela året har jag jobbat med mig själv, har umgåtts med ett fåtal nära och kära vänner, mina älskade barn och barnbarn och varit en hel del själv vilket varit oerhört nyttigt, välbehövligt och där havet och skogen varit mina andningshål.

Med sorgen efter separationen följde annan sorg, obearbetade händelser under livet som kom upp till ytan och som jag först nu kunnat bearbeta. Tårar har fällts av både glädje och sorg, men nu tar jag hand om dem och en stor förtjänst till det är att jag under hösten hittade ett magiskt yogaställe, Wasstuna Yoga, där jag gått tre gånger i veckan på yoga och meditation. Älskade dottern och jag var på ett heldags yogaretreat där när hon fick sin årliga födelsedagspresent, mor- och dotterdygnet, och det gav sådan mersmak så att jag anmält mig till ett helgretreat i augusti nästa år.

Var även en helg på Englagårds Livszentrum på en andlig kurs som var helt fantastisk och gav praktiska verktyg att använda i vardagen.

Har växlat mellan att inte göra någonting mer än att andas, existera och njuta av nuet till att vara hypereffektiv och energisk, men det är ju sådan jag är och jag är tacksam över båda dessa egenskaper, speciellt den sistnämnda när jag för någon månad sedan bytte sovrum och renoverade det nya. Nu blev det det fridfulla rum jag längtat efter och jag kan sitta där inne i timtal och läsa eller bara vara.

Precis såsom i slutet av förra året tänker jag på alla oroligheter och den ondska som vi sett i världen under året men är fortfarande lika godtrogen och övertygad om att det goda alltid vinner i slutänden.

"In the end these things matters most:

How well did You love?

How fully did You live?

How deeply did You let go?"

*Buddha*

Nästa år ska jag bli ännu snällare mot mig själv både kroppsligt och själsligt,

sträva mot ett ännu bättre jag och ta mig ut ur den mentala bubbla jag befunnit mig i detta år.

Jag ska dansa som om ingen ser mig,

älska som om jag aldrig blivit sårad,

sjunga som om ingen hör mig

och leva som om himmelen vore på jorden.

Med det önskar jag Er alla ett glimrande och kärleksfullt 2018!

Visa kärlek, ljus och respekt både gentemot varandra och Er själva.

Även små handlingar ger resultat och sprider ringar på vattnet.

Kärleksfullast,

Pia