Min plats i livet...

Känslan! Den jag längtat efter så länge, av att få hitta lugnet, harmonin och njuta av att vara precis på den plats i livet och på jorden där jag vill vara just nu. Nu har jag hittat den!

Men som jag kämpat hela våren och sommaren, med tankar, känslor, handlingar och nu har jag fått lön för mödan.

För en vecka sedan var jag för första gången på en helt magisk plats som jag bara hört talas om och sett bilder ifrån. Ett yogaparadis mitt ute i ingenstans, granne med åkrar, ängar, äppellundar och hagar. Som drivs av en fantastisk människa som verkligen har skapat en oas att landa i.

Wasstunga Yoga, en plats för kropp och själ.

Jag var på ett prova-på-pass och bestämde mig direkt efter det att detta skulle få bli min oas i höst och vinter. Gym-kortet är uppsagt och detta är vad min kropp och själ behöver. Välgörande kundaliniyoga och yinyoga tre gånger i veckan. Det är sann lycka!

Slutade mitt gamla jobb på röntgen, Norrtälje sjukhus i torsdags och började det nya på Karolinska sjukhuset i fredags.

Snabba vändningar, men jag fick en fin mjukstart på det nya jobbet och redan när jag åkte in på sjukhusområdet, parkerade bilen, gick genom välbekanta omgivningar och in på min arbetsplats så slogs jag av tanken att det är så här det känns att komma hem efter en lång bortovaro. Den känslan var också oslagbar. Blev välkomnad på det varmast tänkbara sätt av alla och jag kände mig så oerhört välkommen. Hade några egna tavlor med mig, blommor och några andra privata saker så nu är jag redan hemmastadd i mitt rum. Min nya chef välkomnade mig med en blomma på bordet och jag känner mig så priviligierad. Huvudet kändes förvisso heltomt, men bara jag får fräscha upp lite gamla kunskaper så kommer jag att få ett fantastiskt roligt jobb. Alla intryck och nya möten kändes enbart positiva och jag var lycklig, men extremt trött när jag åkte hemåt igen.

Om en vecka börjar jag sjunga igen, i kören JoyVoice, som är en nystartad kör här hemma i min lilla stad och det ska bli så roligt.

Jag umgås med kära vänner, trivs i mitt eget sällskap, pysslar om de nära och kära jag har i närheten av mig och nu kommer jag säkert att träffa den yngste sonen och hans vackra flickvän oftare igen när jag jobbar i Stockholm. Laddar för att åka ner till Skåne någon helg snart för att njuta babygos. De utvecklas och växer ju så väldigt fort.

Träffade ex-särbon och hans nya kvinna på en loppis idag och kände instinktivt att NU har jag verkligen gått vidare. Det var meningen det som skedde och vi är klara med varandra. Tack för den!

Just nu är allt som det ska vara och jag är exakt där jag vill vara. Här. Och. Nu.

Kärleksfullast,

Pia