När pusselbitar hittar sin rätta plats...

Snart har sommaren gått och det är på tiden med en uppdatering här, annars kan jag ju liksom lägga ner bloggen helt och det vill jag ju inte.

På torsdag nästa vecka säger jag farväl till den arbetsplats jag tillbringat mina tre senaste år på. Kommer att sakna mina arbetskamrater, men det blev inte som jag tänkt trots närheten hem och längtan till att jobba i Stockholm kom tillbaka. Så glad och tacksam över att ha fått chansen till det jobb jag nu ska börja på nästa fredag. Det är pirrigt, spännande, utmanande och ska bli oerhört roligt. En helt ny fas i mitt liv på flera sätt. Igen!!

För denna gång är jag ensam allenarådande över min tid, min fritid och min tillvaro. I sommar har jag har gått från klarhet till klarhet, insikter har ramlat över mig och ibland slagit mig ganska hårt i huvudet, men det har varit på sin plats för då har det blivit check på den.

Nej, tråkigt har jag inte haft, och inte ensamt heller, för jag har valt att vara tillsammans med människor som gör mig glad och jag känner mig levande tillsammans med. Om jag varit ensam så är det för att jag velat det.

Njöt återigen fantastiska dagar i Skåne och mina älsklingar och de ljuvliga små barnbarnen växer hela tiden så oerhört fort. Precis som småbarn gör. Det är tur att det finns Skype och messenger så att farmor kan få se hur de växer och utvecklas. Snart måste det bli en tur dit igen för att njuta av undersköna Skåne och gosa med Wilfred och Henry.

Det har blivit dagsutflykter och kvällsutflykter med vänner, nära och kära och sommaren har inte varit så dum ändå.

Nu är kvällarna mörkare och snart är min älsklingstid här. Ska börja sjunga igen, börja yogaklass och åka på kurs i personlig utveckling. Här hemma har jag stora projekt på gång som ska förverkligas allt eftersom, så äntligen är Hofströmskan på rätt spår igen och banne mig om jag inte ska förbli där en lång tid nu. Aldrig mer vill jag lägga mig lycka i någon annans händer, hädanefter är det jag som ska ha makten. Den som ska komma in och rubba mina cirklar får allt vänta ett tag.

Livet är varken gryning eller solnedgång, så tacksam för att det innehåller båda och allt där emellan.

Kärleksfullast,

Pia