Ensamhet, en känsla eller ett tillstånd...


Skrev för en månad sedan om svåra val, och de jag skrev om då är ju tack och lov inte de enda jag gjort i livet. Ibland kommer tankarna studsande som gummibollar som inte riktigt vet var de ska landa och påminner mig om både de bra och dåliga. De bra valen dominerar som tur är och det är oftast de gånger då jag lyssnat på min egen intuition.

Valet att käre särbon och jag skulle göra ett definitivt uppbrott har förverkligats. Och ja, jag skriver käre, för han är fortfarande mig kär och kommer förmodligen alltid att förbli, trots att vi aldrig lyckades uppnå det vi önskade under alla år pga våra olikheter som ju också varit berikande. Ska i ärlighetens namn erkänna att det många gånger är jag som varit tveksam och det är de gånger jag lyssnat på magkänslan. Nu är dock beslutet gemensamt och jag är övertygad om att just detta vårt val en dag kommer att kännas helt rätt även om det nu mest känns väldigt tomt och ensamt.

Så märkligt egentligen! Vi har setts mer och mer sällan, pratat mer och mer sällan med varandra, varit mera engagerade i andra människor och andra aktiviteter än med varandra och ändå denna gapande tomhet. Som att jag skulle vara mera ensam nu än tidigare.....

Sedan barnsben har jag alltid sett mig själv utanför mången gemenskap trots en stor umgängeskrets och så är det fortfarande. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag har ju nästan alltid gått mina egna vägar och inte riktigt velat sälla mig till den vanliga "massan". Det har känts bra så, men ofta väldigt ensamt också. Har ett ytterst fåtal riktigt nära vänner som känner mig och som jag visar min sårbarhet för, men tyvärr bor några av dem alldeles för långt borta. Ikväll är en sådan kväll då ensamheten kryper in under skinnet på mig och det känns bara tomt.

Jag vet att det inte är sant, men ikväll tillåter jag mig att känna den känslan. Ensamhet är verkligen inte ett tillstånd, det är en känsla. Och den känslan är okej, så länge den inte blir bestående. Imorgon ska jag sparka mig själv i rumpan, le mot mig själv i spegeln och övertyga mig om att allt kommer att bli precis så bra som jag själv önskar. Ensam är jag definitivt inte.

Kärleksfullast,

Pia


Kategorier

© 2023 by The Beauty Room. Proudly created with Wix.com