Antingen eller..


Såg på facebook i "Mina minnen", att den här dagen för 5 år sedan skrev min kära barndomsvän tillika bloggvän Maria att hon längtar efter mina blogginlägg. Det avgjorde saken igen!

Jag, en antingen-eller-person! Eller om man hellre vill se det som allt eller inget alternativt en ketchupflaska (först kommer inget, sen kommer inget, men sen kommer allt!)

Min aktivitetsstatus beträffande olika aktiviteter i livet brukar vara 0% eller 100%. Ambitionen brukar ligga någonstans runt 80%, men det är sällan jag hamnar där. Fullt ös, medvetslös, eller stiltje. Det var där jag hamnade med bloggskrivande för några månader sedan. Försöker att inte bli arg och besviken på mig själv när det inte blir som jag tänkt, men det kan vara lite knepigt ibland. Man är ju alltid sin egen värsta kritiker.

Brukar behöva skrivandet som en ventil, men i sommar har det blivit min målning som har varit det. Har målat otaliga tavlor och det ger mig ett ofantligt lugn. För första gången på många år försöker jag stilla min rastlöshet och inte "jaga" förändringar i livet för att jag tycker att det är för händelselöst. Jag är en rastlös själ med mycket existentiella funderingar om livet men är ändå en fena på att ta dagen som den kommer och leva här och nu. Det är ju faktist i det lilla man ibland hittar det stora, de där små gyllene stunderna som man sedan kommer ihåg hela livet.

Imorgon är det första dagen i augusti, det är fortfarande mycket kvar av sommaren, men den här sommaren har verkligen gått i rasande fart. Jag älskar att kvällarna blir mörkare och sommarhetsen lägger sig, fast det får gärna fortsätta att vara varmt ett tag till. Om två veckor sitter jag på "min" andra balkong i mitt andra paradis i Almuñecar, där jag ska vara i nästan tre veckor tillsammans med mina barn, deras respektive och mina barnbarn. Första veckan ensam med mellanbarnbarnet, andra vecka tillsammans med allesammans och sista vecka med den yngste och hans vackra flickvän. Vi längtar alla lika mycket och jag fortsätter njuta sommar ett tag till!

Kärleksfullast,

Pia