Tålamod, en rejäl prövning ibland...


Som jag beundrar alla människor som har ett outsinligt tålamod, tycker verkligen att det är en dygd. Mitt tålamod är förvisso avsevärt mycket bättre idag än vad det var när jag var yngre, men ibland önskar jag att jag inte var så väldigt otålig, jag vill ju hela tiden att det ska hända något.

Att otåligt vänta på något eller någon är en verklig prövning för tålamodet, men ett bra sätt att öva på det är att vara här och nu. Meditation är i perioder en naturlig del av min vardag och jag märker då att jag inte alls är lika otålig. Har nu under en period inte haft riktig ro att meditera, trots att jag vet att det är just då jag behöver det som bäst. Jag och min kära vän Anne brukar försöka få till en meditationskväll tillsammans lite då och då och igår träffades vi hemma hos mig och det blev en jättefin meditationsstund. Vi brukar lyssna på olika guidade meditationer, för de är bäst när man inte har gjort det på ett tag och man kan fokusera på rösten och det den säger. När jag mediterar mera regelbundet behöver jag inte alltid guidningen.

Förvånansvärt nog så gäller tålamodet alltid mig själv och oftast inte gentemot andra människor.

När jag i ett tidigare arbete som IT-samordnare utbildade nyanställda i våra datasystem var jag oerhört pedagogisk och hade ett stort tålamod, ska jag lära mig själv något nytt vill jag kunna det omedelbart, helst igår.

Och vart vill jag komma med det här då. Jag försöker nog bara övertyga mig själv om att inte vara så otålig, för var sak har sin tid och det som är meningen ska bli kommer att ske.

Blogginlägg 31/100 i #blogg100

Kärleksfullast,

Pia