Jag känner en hatkärlek till våren..


Varje år när jag känner att våren är i antågande fylls min kropp och hjärna av ytterst motstridiga känslor. Samtidigt som det är helt underbart med värmen, ljuset, träd som knoppas, fåglar som kvittrar i kapp och blommor som skjuter upp ur jorden som små färgklickar som påminner om att allt är möjligt, så blir jag så extremt rastlös och ledsen.

Jag skulle inte kalla det någon vårdepression, men jag blir fylld av ett vemod och tungsinne för en kort period när allt det vackra brister. Och så denna otroliga rastlöshet som gör att jag vill krypa ur skinnet. Tröttheten ska vi inte tala om.

Nej, tacka vet jag sommaren och framförallt hösten och den harmoni jag får då.

Våren är vacker, men ack så kravfylld. Och trots att jag har en särborelation känner jag mig så ensam då...

Det är inte utan att jag varje vår återkommer till Karin Boyes dikt "Ja visst gör det ont" och jag undrar ofta om det bara är jag som känner så här. Jag hatar våren för de känslor den väcker, men åh vad jag älskar den för värmen och ljuset. Som sagt, ytterst motsägelsefullt!

Blogginlägg 24/100 i #blogg100

Kärleksfullast,

Pia