En långfredag helt i min smak..


Som barn tyckte man ofta att långfredagen var fruktansvärt lång och vansinnigt tråkig. Vi syskon fick inte gå och leka med andra barn, man skulle vara hemma och inte göra mycket väsen av sig. Man fick knappt läsa en bok, än mindre ta min stickning när jag kom upp i tonåren, för det var stillhet som gällde. Som uppvuxen i en mycket kyrklig familj, där morfar var präst och min mor varit kyrkligt aktiv var långfredagen den allra heligaste dagen.

Jag bär också min tro med mig, men har andra sätt att uttrycka den på.

Mina barn tyckte nog att jag också var sträng när det gäller långfredagen, för det jag hade med mig från mitt föräldrahem bar jag till en viss del med mig även till min egen familj. Idag gör ju barnen som de vill, men jag har fortfarande väldigt svårt att förlika mig med att just långfredagen skulle vara en av årets största partydagar.

Eftersom jag nästa alltid sjungit i kör har också långfredagen varit den konsertdag då man sjungit passionsmusik. Johannespassionen, Matteuspassionen eller Mozarts requiem är bara några av dem.

Jag tycker om att ta det lugnt just denna dag, att låta sinnet vila och ta in just den musiken.

Just idag hade jag bokat biljetter till Utvandrarna på Dramaten, så efter en skön förmiddag i lugn och ro begav jag mig till Täby för att få med mig en utav mina kära väninnor till dagens begivenhet. Vi åt utsökt god mat på Koh Phangan på Nybrogatan innan föreställningen började.

Det var en fantastisk föreställning med två av våra bästa skådespelare, Stina Ekblad och Rolf Lassgård, i huvudrollerna. Regi och koreografi av Mats Ek.

Jag kan inte säga annat än att det var vackert, berörande och med strålande skådespelarinsatser från alla medverkande. Dåtid vävdes på något sätt samman med nutid och att göra en föreställning med sådan känslan med modern scenografi och ytterst lite rekvisita är oerhört imponerande. Jag tyckte väldigt mycket om det och åkte hem med värme i hjärtat.

Bilden är från ovanför scenen på Dramaten.

Blogginlägg 21/100 i #blogg100

Kärleksfullast,

Pia