Inte vilken dag som helst..


En intensiv dag har gått mot kväller. Är trött i både kroppen och huvudet men inte på något obehagligt sätt. Ungefär för en månad blev jag tillfrågad av min mamma om jag ville gå på en ikonmålningskurs med henne i Almtunakyrkan i Uppsala tillsammans med ett sällskap finska damer och två präster. Hon hade redan gått en sådan kurs tidigare och jag hade blivit så imponerad av den ikon hon gjort på den kursen så jag ville gärna göra det.

Kreativitet i alla former lockar och utmanar och att måla ikoner är verkligen en utmaning. Det är ett precisionsarbete utan dess like och under stundom när man håller på har man svårt att tro att det ska bli något av det överhuvudtaget. Idag lossnade det ordentligt och jag hade svårt att slita mig, så det blev intensiva timmar eftersom det pågår mellan kl 10.00 och 16.00 med avbrott för lunch och pauser.

Vi har en oerhört kunnig lärare och hon berättar engagerat om hur man gör. Det är en konst att blanda äggtemperafärgen till rätt konsistens genom att blanda äggula, färgpigment och vatten, och oerhört intressant att se hur färgen tar sig i uttryck. Innan man kommer så långt som till att börja måla måste dock många andra moment utföras.

Jag tror alltid att det finns en mening med saker och ting man gör och jag känner hur häftigt det är att se och lyssna på dessa kvinnor när de pratar finska om olika saker. Det stärker mina redan starka rötter till fäderneslandet och jag känner vilken styrka och kreativitet som fullkomligen strålar i detta rum och alla fantastiska uttryckssätt.

På väg hem från Uppsala vräkte snön ner. På sina ställen var det rena vinterlandskapet och det var tjocka snölager på vägen. Mycket vackert, men verkligen overkligt efter senaste dagarnas vårväder.

Bortsett från ikonmålningskursen är denna dag sedan 9 år tillbaka inte vilken dag som helst och kommer aldrig att vara det!

För 9 år sedan föddes en charmtroll utan dess like. Min mellanmusketör, tillika älskade dotterns mellanson och mitt älskade barnbarn Noel. I augusti ska han följa med mig 1 vecka ensam till kära släkten i Spanien innan resten av familjen också kommer dit. Det kommer att bli så mysigt och vi längtar nog efter det lika mycket båda två.

Det blev inget firande idag, då han hade andra överraskningar på gång med kompisar och mor och far, men imorgon ska jag dit och pussa på honom. För honom får man både pussa och krama.

Nu återstår några timmar i soffhörnan med film, stickning och en påse Polly. Det känns lagom efter den här intensiva dagen.

Blogginlägg 16/100 i #blogg100

Kärleksfullast,

Pia