Som vanligt tycker jag att det är helt galet hur fort tiden går och varje år i februari månad blir jag lika förvånad över hur mitt humör dalar och jag tappar liksom gnistan för ett tag. Det känns ungefär som på den tiden när jag hade PMS och varje gång blev lika överraskad innan jag kom på att; " Ja, just det, nu var det dags igen". Trots att jag vet att det går över så känns det lite tungt precis när det pågår. Klimakteriet är ju gud bevars inte heller något alltför njutning