Jag är dålig på att stänga dörrar. Själsliga dörrar. Har alltid velat ha dem lite på glänt så att ljuset kan strila in ifall jag blir ensam och mörkrädd tills jag hunnit bygga upp lite mod för att dra till den lite mer och till slut dra igen den helt. Tycker inte om när någon annan smäller igen den mitt i ansiktet på mig innan jag är där, men ibland får en inte bestämma det själv. Nu har en annan dörr öppnats för mig som jag är så otroligt glad och tacksam över. Sedan en tid

Våren gör mig kluven, vemodig, uppfylld, förväntansfull, lycklig, tankfull och rymmer så mycket känslor så att en ibland blir alldeles överväldigad. Som barn innebar den också mycket akuta sjukhusbesök och mediciner eftersom jag hade svår astma och då sannerligen inte kunde njuta av denna tid så som jag gör idag, även om en som barn kanske inte är uppmärksam på naturens prakt på samma sätt som en är idag. Är tacksam för att jag idag som vuxen inte har dessa problem längre, ti

Jag har tidigare i olika sammanhang och bröllopstal liknat livet vid ett tåg, något som jag själv tycker är en bra metafor, det är mycket som händer längs resan och vi väljer själva var vi hoppar av och på igen. Är barnsligt förtjust i metaforer och liknelser för att de ger perspektiv ur olika synvinklar och är lätta att applicera på olika tillfällen i livet. Har tagit tag i många saker den sista tiden och ikväll när jag var ute och promenerade tänkte jag på en bäck, flod, p