Nu är klänningssömnaden på gång och vardagsrumsbordet är fyllt med trådrullar, nålar, mönsterdelar och tyger. Sydde nästan klart den ikväll, men lite fållning återstår innan den är helt färdig. Den kommer att bli fin till festen på Stadshuset på fredag kväll. När jag satt vid symaskinen slog mig tanken att hela mitt hem är min ateljé. När jag målar, så målar jag oftast i vardagsrummet eller i mitt bibliotek/gästrum/själarum. När jag syr så sitter jag i vardagsrummet eller ov

För första gången i hela mitt liv sedan jag flyttade hemifrån vid 17 års ålder bestämde jag mig för att helt strunta i att bjuda hem mina vänner, nära och kära på min födelsedag. Jag gillar ju att ha fest och omge mig med dem jag tycker om, både i mindre sällskap och lite större festligheter. Att baka, fixa och dona är ju något jag alltid älskat. Men som sagt, för någon vecka sedan bestämde jag mig att för första gången göra något helt annat. Kände inte för att ha några förp

Igår eftermiddag plockade jag upp min goa vän Maria för att åka hem till henne i Näsbypark och tillbringa kvällen tillsammans med lite gott att äta och dricka. Efter en kopp kaffe hos henne åkte vi till Täby Centrum för att handla och strosa runt en stund. Det slutade med att jag åkte därifrån med lite nya underkläder och en klänning, som fick bli min födelsedagspresent till mig själv eftersom jag fyller år imorgon. I morse tog vi det lugnt innan vi klädde på oss och tog en p

Det finns nog ingen i min omgivning som undgått att jag tycker att fredagar är det absolut bästa dagen på hela veckan. Under nästan hela mitt yrkesverksamma liv har jag valt att arbeta in tid så att jag kan sluta tidigare på fredagarna. Idag flexade jag dessutom ut ytterligare en timme tidigare för att jag hade jag bokat in en timmes helkroppsmassage hos min bästa massös. Tyvärr ska hon flytta från Norrtälje snart, så då måste jag hitta någon annan som kan ta hand om mina ste

Just nu händer det lite mycket märkliga saker, kanske för att jag ska lära mig något nytt och vandra in på en ny stig. Tänka till och vara ännu mera ödmjuk och tacksam. Eller kanske av någon helt annan anledning som det är meningen att jag ska komma underfund med. Livet är en gåta som tål att utforskas närmare och den lusten kommer jag alltid att ha. Det är också ett gränslöst privilegium, och när man betalar för biljetten och kliver in i vagnen vet man aldrig vilka stopp de

Idag blir det ett kort inlägg, mest för att jag bara ska komma in i rutinen att verkligen skriva något varje dag. Det är en riktig mellandag i livets villervalla, onsdag och en ganska intetsägande dag egentligen. Men otroligt härlig med solig och och ljus eftermiddag och kväll. Lite rastlös i hågen ringde jag en av mina vänner när jag kommit hem från jobbet och strax efter blev jag uppringd av en annan vän. När hon hörde att jag var rastlös föreslog hon en promenad, så det bl

Nu står den på plats! Glasskulpturen Paret som jag valde som gåva för 30 års trogen tjänst inom Stockholms läns landsting. (Fast jag har egentligen jobbat där betydligt längre, men kortare anställningar räknas inte). Tycker att den pryder sin plats rätt fint på mitt piano, annars är det ofta svårt att placera dylika föremål, men med ljussockeln lyser den upp vackert. Denna skulptur innehåller även 24 karats guld och är tillverkad på fri hand, så varje skulptur är således unik

Så mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Om sånt som varit, nuet och framtid. Vad jag vill och vad jag inte vill göra. Jobb, fritid, livet helt enkelt. Sorgsenheten jag skrev om igår var så oerhört påtaglig ikväll igen och rastlösheten kröp i kroppen. Visst, det är väl bara att göra något som skingrar tankarna tycker många, men jag fungerar inte riktigt så. När jag blir rastlös blir jag oftast totalt handlingsförlamad istället. Efter att ha suttit rätt upp och ner i soffan

Osökt under den senaste veckan har mina tankar styrt mig i riktningar dit jag inte vill att de ska ta vägen. Förra helgens ångestklump i magen har försvunnit, men sorgsenheten följer mig kvällstid som en ovälkommen irriterande fluga som inte går att slå ihjäl hur jag än försöker. Flugor har kort livslängd som tur är, så det är väl bara att vänta och låta den surra runt. Käre ex-särbon och jag har pratat med varandra några gånger under veckan och det känns bra, precis som det

Så kom den där dagen som jag trodde att jag skulle klara med galans. Den där dagen som skulle innebära det definitiva uppbrottet! För trots att jag och ex-särbon varit rörande eniga om vårt förhållandes icke-existens har vi setts en del, men endast som vänner. Han har ju varit min kärlek och en av mina bästa vänner i snart 17 år och den jag alltid velat berätta först för när det hänt saker i livet. Han har också varit öppen med att han söker ett annat slags förhållande än det